De rumänska gatuhundarnas elände började på 80-talet när diktatorn Ceausescu ville industrialisera Rumänien. Folk började flyttas från landsorten till städerna. Eftersom bostadsbristen blev stor revs de små husen till förmån för stora bostadskomplex. När befolkningen växte krympte deras boendeutrymme successivt; ofta levde flera familjer samma lägenhet. Djuren fick betala priset - de kastades på gatan när utrymmet krympte. Så småningom började de föröka sig, och snabbt befolkades gatorna av herrelösa hundar och deras valpar. Borgmästaren i Bukarest beslöt att det enklaste sättet var att döda dem och andra kommuner följde snart efter. I 20 år har gatuhundarna jagats, fångats och dödats på de mest grymma sätt. De har blivit skjutna, förgiftade, hängda, ihjälbrända samt hopträngda i små hägn döende av brist på mat och vatten. Den vanligaste avlivningsmetoden i de kommunala hägnen har varit en giftinjektion rakt i hjärtat, och på grund av avsaknaden av bedövning och lugnande medel har man inte alltid träffat rätt utan istället punkterat lungorna, vilket naturligtvis leder till en mycket plågsam och utdragen död. Nu idag, efter 20 år av systematiska avlivningar, kan vi konstatera att det fortfarande finns lika många gatuhundar i Rumänien, om inte fler.

Rumänien fick en ny djurskyddslag i januari 2008 enligt vilken det är förbjudet att avliva friska hundar och som förespråkar steriliseringar som metod för att kontrollera populationen av gatuhundar. Således svämmar de kommunala hundhägnen nu över av hundar vilka inte får avlivas, och de dör istället i sjukdomar, skador, slagsmål med andra hundar samt av svält och uttorkning. Trots den nya lagen förekommer ändå ett utbrett dödande av gatuhundarna genom exempelvis förgiftning, även om det inte längre är officiellt. Tusentals hundar försvinner också spårlöst från de kommunala hundhägnen varje månad. Polisen står handfallen inför den nya lagen och på många håll vet de lokala myndigheterna inte ens om att den existerar.