Ama, före detta Ada, är en treårig tjej som kom till oss via ett jourhem för ca ett år sedan. Ama mådde inte riktigt bra på grund av de grymheter hon upplevt och var hela tiden försiktig och rädd för händer och fötter på promenaderna. Skulle de slå och sparka henne?

Ama gav människan en ny chans när hon upptäckte att alla inte behandlar henne illa. Under året som gott har ödmjuka, rädda Ama växt till sig till en självsäker dam och fastän hon gärna sätter både människor och djur på plats är hon fortfarande lika kärlekstörstande. Ama är väldigt snäll, både mot vuxna och barn. Hon kan säga goddag med tassen, mycket mer har vi inte lärt henne. När Ama väl faller för dig är det evig kärlek!

Ama kan gå fint i koppel, är helt rumsren, kan vara ensam hemma, biter inte på möbler och dylikt. Är inte skällig men meddelar på hundars vis resten av flocken när en gäst kommer. Hon känner sitt namn mycket väl.

Så varför letar vi med tårar i ögonen efter ett nytt hem till henne? Vi bor på landet bredvid en stor väg som redan har tagit fler av våra husdjur och nu när Amas självförtroende börjat växa har hon börjat rymma. Rymmer inte genast men efter 10-15 minuter när hon är lös. Grannarna är redan trötta på att ringa om kvällarna och berätta att hon igen springer på vägen och vi är rädda att hon hamnar under en bil! Ama har verkligen inga andra dåliga sidor. Jag önskar mest av allt att hon hittar ett hem för livet nu eftersom hon är så underbar både till det inre och det yttre.